Jean Bolinder
    

 

Jean Bolinder kommer från Åsbodalen i Östergötland. Sedan länge bor han dock i det Skåne han, i förbifarten, skildrat i många av sina böcker. Han debuterade som författare 1967 med deckaren Skulle jag sörja då... Den och hans följande nio böcker är traditionella på många sätt. Böckernas huvudpersoner är antihjälten Jöran Bundin och hans hustru Marianne vilka löser allehanda deckargåtor som kommer i deras väg. Böckerna är väl bra, några riktigt bra, och visst kan man till exempel i den strindbergrelaterade Livet är långt... finna mycket av det som gjort Bolinder till en stor författare. Men de här böckerna är bara en intressant början.

Sedan hände det alltså saker. 1977 började Bolinder skriva fristående, psykologiska deckare. Deckargåtorna blir mer och mer krystade, men det gör inget, för texten är strålande och skärskådar hela tiden läsarens inre. Bolinder skriver Trollsländan, om en ung, socialt handikappad flygare som i nådens år 1912 kallas till en herrgård för att hjälpa en man som spärrats in i ett annex. På herrgården återfinns också två tvillingbröder som tränar för olympiska spelen och deras två systrar. De har en mörk hemlighet tillsammans - tror de. Bolinder skriver Snövit och dvärgarna, en bok om voodo och annat knytt. Bolinder skriver För älskarns och mördarns skull, en märklig, undanflyende bok som vann Deckarakademins stora pris 1985. Efter denna framgång förklarade han det svenska deckaretablissemanget för att bestå av en samling inkompetenta fårskallar och förklarade att han aldrig mer skulle skriva en deckare.

I stället återvände han till seklets början. I fyra burleska böcker, Glashavet, Lilla, söta kusin, Gåves det en trolldom och Glimt av himmel och sol, skildras nobelpristagaren Daniel Jorbéns ungdom, och hans förhållande till Nille. Alla böckerna, men i synerhet Gåves det en trolldom, är underbar läsning. I Gåves det en trolldom visas på Daniels, allas vår, oförmåga att leva vuxenliv. Under det sena åttiotalet skrev Bolinder också en roman om arbetslöshet, Manet och flugor. Så tyckte väl Bolinder att det var dags att likt i hans böcker överraska och chocka, för 1990 gav han faktiskt ut en ny deckare, Dödisgropen, vilken är hans bästa hittils. En mörk roman, en kompis till Manethistorien. Här är det nämligen en man som begår ett brott mot den som i hans ögon stulit hans jobb. I denna bok finns också ett budskap: Du skall icke dräpa. Men det som biter sig kvar är huvudpersonens funderingar kring Linnés undangömda bok Nemesis Divina, d.v.s. Den gudomliga hämnden. En parentes: från och med Dödisgropen ger Bolinder ut sina böcker på Sveriges främsta bokförlag, Carlssons. 1992 kommer den märkliga Författaren A.Svenssons självbiografi och ett år seenare ännu en utmärkt deckare; Berättelse för herr Hugo. Ja, sen skriver han några böcker till, däribland mästerverket Grottan. Den unge östgötapojken J-A far på skolutflykt på 40-talet, mister oskulden och ramlar ned i ett hål. I en helt annan värld slits grottforskaren Jia Submuloc mellan sin hustrun och en ung speleologistuderande. Kan kärlek vara platonisk? Så tvingas Jia in i den största och farligaste grottan av dem alla. Han far genom grottan, genom sitt inre och kommer på andra sidan ut till en helt annan värld, en primitiv sådan som ännu inte upptäckts av någon från Jias civiliserade värld. Och den nya världen exploateras och Jia är den skyldige. Ack, detta är en stor bok. Bolinders bok anno 1998, ansedd som en av hans bästa, Bröd över mycket tvivelaktigt vatten, handlar om motsatsen till grottforskning, d.v.s. bergsbestigning. Den senaste Bolindern heter Dockan - en sommarsaga.

http://www.torget.se/users/t/tobias1/bolinder.html