Omvandlingen av "en hopplös situation till en ny flowaktivitet som kan kontrolleras" består av tre steg:
1.
naturlig självsäkerhet
Man är övertygad om att man "har sitt öde i egna händer". Man har kontroll över situationen. Alltså rent subjektivt. Det måste inte finnas en objektiv kontroll. En sådan har vi väl aldrig: Den mest erfarne bilförare kan bli påkörd. Åskan kan plötsligt slå ner. Vi kan drabbas av cancer. Det viktiga är att vi själva är övertygade om att vi rår över vårt öde. Det är jag som "bestämmer" - över mig själv. Men denna känsla är parad med ödmjukhet. Min kontroll består av att samspela med miljön både den fysiska och den sociala (kanske till och med underordna mig den) och inte att tvinga mina önskningar på den eller på andra människor.

2. Att kunna
koncentrera uppmärksamheten på världen.
Man ska ta in så mycket information man kan utifrån. "Den ultragenomträngande uppfattningsförmågan" (att verkligen lyssna på vad en kund, klient, elev, medmänniska etc har för önskningar) . Inte fundera över "egots bekymmer och önskningar". Att inrikta sig på kundens, gästens önskningar så snart man börjat arbetsdagen är kanske en bra förutsättning för flow. Glömma sig själv och sina egna frustrationer.

3.
Att upptäcka nya lösningar.
Att koncentrera sig på hela situationen. Att kunna sätta allt ifråga när en situation som skapar psykisk entropi (dvs kaos) inträffar. Och när man inte kommer längre, leta efter alternativa målsättningar.

Detta uppkommer med "naturlig självsäkerhet " och "uppmärksamheten på världen". Man börjar med ett djupt känt men odefinierat mål, ändrar ständigt detta inför det som framträder och gör till sist ett bra arbete.